U som i u-båt
på egna ben
Det finns egentligen inga ord som kan beskriva känslan. Allt ser bra ut hittills och skenan behövs bara 12h/dygn. Jag är lycklig, Elsa är lyckligare. "idag är en jättebra dag". Jag tror att det är orden för lycka, när man är två och ett halvt år.
♥
Nya apor och stjärnor samt lite annat.
Nytt tyg fick bli ny tröja.
Håller på att fylla garderoben inför kommande "nystart" på förskolan.
Ännu fler nya tyger! Stjärnorna är dock vita och ingenting annat... Kameran vill helt enkelt inte som jag.
HÄR hittar du alla de tyger som finns hemma för tillfället. Välkommen att höra av dig till mig på [email protected] om du hittar något av intresse! Är förresten mycket nöjd med min sommarrea som jag startade för några veckor sedan. Blir nog en rensarrunda till nu under sommaren, så håll ögonen öppna!
HÄR hittar du alla de tyger som finns hemma för tillfället. Välkommen att höra av dig till mig på [email protected] om du hittar något av intresse! Är förresten mycket nöjd med min sommarrea som jag startade för några veckor sedan. Blir nog en rensarrunda till nu under sommaren, så håll ögonen öppna!
två veckor - hoppas de går fort som attan
Egentligen är jag inte så mycket för att hela tiden gå och längta. För livet är NU.
Men nu längtar jag. Och det får jag.
Om två veckor är förhoppningsvis den halvårslånga resan slut.
Den 16 december 2009 rasade vi ihop en smula.
Men när jag kikar i backspegeln ser jag mest bara nära och kära, ett stort klumpigt gips och en liten tjej som säger "dä gå ba mamma". Och det har gått bra. Ni som är de nära och kära får ta åt er av äran.
Den lilla 2-åringen har blivit två och ett halvt och känns helt plötsligt så stor.
En stor tjej som väntar på att få bada, springa nakenfis och åka rutschkana.
Om två veckor behöver vi förhoppningsvis bara ha skenan 12h/dygn i stället för 24. Tyvärr är vi rätt inställda på att det kan komma ytterligare operation/er inom det närmaste året/åren. Men vi försöker att inte tänka för mycket på det.
Vi vill tänka på annat. Och så vill vi längta lite mer. För vi längtar efter vårt nya hus.
Men nu längtar jag. Och det får jag.
Om två veckor är förhoppningsvis den halvårslånga resan slut.
Den 16 december 2009 rasade vi ihop en smula.
Men när jag kikar i backspegeln ser jag mest bara nära och kära, ett stort klumpigt gips och en liten tjej som säger "dä gå ba mamma". Och det har gått bra. Ni som är de nära och kära får ta åt er av äran.
Den lilla 2-åringen har blivit två och ett halvt och känns helt plötsligt så stor.
En stor tjej som väntar på att få bada, springa nakenfis och åka rutschkana.
Om två veckor behöver vi förhoppningsvis bara ha skenan 12h/dygn i stället för 24. Tyvärr är vi rätt inställda på att det kan komma ytterligare operation/er inom det närmaste året/åren. Men vi försöker att inte tänka för mycket på det.
Vi vill tänka på annat. Och så vill vi längta lite mer. För vi längtar efter vårt nya hus.